Idag hittade en grymt pösig, sjukt skön regnrock i morsans till synes aldrig sinande garderob (som dock enligt henne ”gapar tomt” jämt).
Nice, tänkte jag! Den ska jag köra idag.
På hatthyllan låg sexåringens (brorsans) nyinköpta gubbhatt. Nice, tänkte jag. Den ska jag köra idag den med. Fick dock ångra mig då Stockholm översvämmades av kalla regnskurar. Tog av mig lilla, sköra stråhatten.
Drog brorsan ut på lekparkspromenad och fastnade vid de här gula blommorna utanför föräldrarnas hus. Ville palla ett par stycken för att ha att glädjas åt under promenaden med samvetet sa ifrån. Gladdes åt blommorna i min innerst inne blonda tjejskalle istället. Omg ni skulle bara veta!
Regnrock, barnhatt & vårblommor
Finns fotförminskning som skönhetsop?
Jag har inga speciella komplex för min kropp. Visst fan kan jag bli smått ledsen och till och med något förbannad (och till och med fälla en sårad tår!) om nån jävel får för sig att kritisera ens en uns av det av naturen skapta. Jag har till exempel på sistone blivit smått svartsjuk på min egen stjärt, men det är en annan historia. Sen finns det vissa dagar då jag älskar min kropp, andra dagar kan jag ibland tycka att den är rätt så imperfekt – men vem har inte såna dagar? Men i allmänhet, i allmänhet ger jag fan i att tänka på min kropp.
Förutom dagar som idag då jag sitter och suktar efter ett par snygga Converse- alternativt Fred Perry-sneakers.
Jaha, tänker ni, det är väl bara att palla sig till närmaste skoaffär och tjacka ett par.
Om det vore SÅ lätt!
Jag besitter nämligen ett par tämligen välskötta (nåja…), visserligen smala (ganska…) men ändå rätt så stora FYRTIOETTOR.
Mina fyrtioettor är ett kapitel i sig. Som ni ser på den bilagda bilden så ser de inte speciellt märkvärdiga ut. Fötter som fötter, tänker ni.
SURE, men det är för att jag är en jävel på att ha på mig skor som får mina fötter att se mindre ut!
Jag är inte överdrivet lång, 172 centimeter. Jag är inte överdrivet smal heller. Jag är vad Blondinbella & Co skulle kalla ”kurvig” vilket visserligen väcker glädje och beundran hos det manliga könet men gör sig bäst i smala pumps alternativt högskaftade skinnstövlar alternativt barfota.
Rubbersole-sneakers storlek 41 ser rentav gigantiska ut på mina fötter. Det är till och med så illa att risken finns att folk undrar var jag köpt den nya coola varianten av rullskidor. Från att framstå som lång och slank går jag över till att framstå som smått satt med kraftiga vader och WTF
vem fan vill framstå som smått satt med kraftiga vader?
GNÄÄÄLLL.
Vill vara sådär cool och obekymrad i ett par coola obekymrade sneakers. Fortsätter leta. Ger inte upp hoppet. Än.
Chuck Taylor-modellen är i alla fall off my list. Katja vs. indiepop 0-1.
Antagen bloggutmaning.
Hallojs! Såg lite sent att jag tydligen gått och blivit utmanad av coola Flocken Sniff This. Så nu jävlar har pennan (tangenterna) glött. Här har ni svaret på frågorna!
1. Vilken är din favoritblogg?
När det gäller bloggläsande är jag en riktig periodare! Vissa dagar badar jag i bloggar, sen kand det gå en vecka innan jag går in på en blogg överhuvudtaget… Men om jag ska nämna ett par favoriter som hängt med ett bra tag så får det bli Elsas vackra blogg (mest för att hon är så satans duktig på att fota), Anna Malmbergs fotoblogg (för att hon bor i och fotar Paris!) samt gamla goda Bloggkommentatorerna – främst för kommentarernas skull. Sen läser jag gärna cykelbloggar, men de svenska är tyvärr alltför få… Prylgalne Daniel Rytz är väl den som uppdaterar flitigast!
2. Om du fick kräva något av vår statsminister, som han skulle tvingas uppfylla – vad skulle det vara?
Hur mycket som helst egentligen. Men han borde tvinga våra svenska företag att sluta flytta sina produktionsenheter utomlands. Vi behöver svensk kvalité – och vi behöver alla jobb vi kan få. Jag är villig att betala mer om jag vet att det ger våra medborgare jobb! Skola och apotek skulle behöva bli statliga igen. Gratis laptops är ingen väg till gedigen och jämlik kunskapsbas.
3. Vad innebär lycka för dig?
Sinnesro i kombination med en känsla av att allt jag drömmer om är möjligt bara jag anstränger mig tillräckligt. Vägen dit. Men också att sitta med Nadja och sjunga karaoke samtidigt som vi dricker något gott. En ny låt som tar andan ur mig. Långt, utmanande cykelpass på Mallis där jag möter enbart apelsinodlingar, får och vinden. En riktig bladvändare till bok. Möten med inspirerande personer. Vetskapen om att min familj mår bra. Känslan av att jag är älskad och behövd.
4. Nämn en person som betyder/betytt mycket för dig och motivera ditt val.
Jag är lyckligt lottad på så sätt att jag har haft turen att möta en hel del inspirerande personer som alla har betytt mycket för mig – var och en på sitt sätt. Det vore egentligen orättvisst att nämna bara en av dem som den mest betydande. Men bara för att ge exempel så kan jag nämna min ”gamla” klasskompis Sara. Vi läste på högskolan tillsammans. Tyvärr ses vi alltför sällan – Sara har både exjobb, man, barn och annat som tar upp hennes tid. Men en gladare, skrattigare (får man säga så?), vassare och tuffare tjej får man leta länge efter. Hon får mig alltid att skratta och politisk korrekthet aka skitnödighet existerar inte i hennes värld. Det är till Sara jag vänder mig om jag mår riktigt, riktigt risigt. Hon är klok och rak och kvinnlig. Det händer ofta att jag längtar tillbaka till den tiden vi i princip bodde i skolans datorsal utrustade med kaffe, cigg, sjuka samtalsämnen och ett sjujävla massa skratt.
5. Vilket är ditt drömjobb?
Nu råkar jag vara utbildad (men inte färdigutvecklad!) civilingenjör i samhällsteknik. Kombinera teknik och konst och samhällsvetenskap för att bidra till ett bättre samhälle är nog det jag brinner mest för. Därför vill jag leda infrastrukturprojekt som involverar många aktörer och kompetenser. Att få idérika människor att komma överens för gemensam nytta är riktigt roligt och utvecklande! Kan säga att jag är på väg dit nu, men det tar ett par år innan jag är erfaren nog att ta an mig egna projekt till 100 %.
Så småningom hoppas jag också på att ge ut den satans boken jag hållit på med ett bra tag, samt lära mig att producera tillräckligt med målningar (höhö, storslaget namn) för att kunna ställa ut dem och sälja lite.
6. Vad gör du för att värna om miljön?
Egentligen för lite misstänker jag, tyvärr. Men jag försöker! Dels så försöker jag få in så många miljöfrågor som möjligt i de projekten jag håller på med. Hemma källsorterar jag så gott jag kan, även om jag slarvar med komposteringen ibland… Jag slösar inte på papper/mat/saker i onödan. Det är väldigt sällan som jag kastar saker utan säljer dem hellre på Tradera/lämnar in hos Bröder och fiskarna (skumt namn, men det är den secondhanden som ligger närmast där jag bor). Jag köper ekologiskt och närproducerat så ofta plånboken/fantasin tillåter. Och så cyklar jag faktiskt överallt!
7. Vad betyder ordet framgång för dig?
Det finns ytlig framgång och själslig framgång. För mig, framgång innebär att stolt kunna berätta om vad jag gör i mitt yrkesliv. Att aldrig vara avundsjuk på andra. Och helst ha lite cashmoney i fickan, men jag är värdelös på att spara så den sidan av framgången kan vi ju glömma…
8. Hur ser ditt drömboende ut?
Rent, smårörigt, högt i tak nära till vattendrag, omringat av skuggig grönska, fullt med vänner, barn, kärlek, god mat och mycket, mycket ljus. Slits mellan drömmen om ett eget enormt hus (tänk gammal prästgård eller gammal skola) och en smidig, central sekelskiftslya med stukatur och grejs. Jag är en modernt-möter-jättegammalt-person.
9. Läser du någon blogg trots att den gör dig irriterad och i så fall vilken?
Det är väl Lady Dahmer då. Tycker hennes blogg är ball men kan inte sluta irritera mig på att hon, i likhet med många andra självutnämnda tyckare, löser världproblem kort och koncist i ett inlägg på typ, 500 ord. Lady Dahmer är dock inte dummare än att hon vet om det själv, hoppas jag i alla fall! Tycker dock det är synd när hon går in på saker hon vet ytterst lite om för tyckandes skull. Men skitsamma – hennes blogg är grymt irriterande och underhållande på en och samma gång and I love it.
10. Om du fick en miljon att skänka till välgörenhet, till vad skulle pengarna gå?
Mammor till sjuka fattiga barn i Östeuropa.
11. Vilken låt lyssnar du mest frekvent på just nu?
Heavy Cross med Gossip – grymt jävla bra! Lyssna här. Kör den eller den nya låten Perfect World. På tal om lycka…
Utmaningen fortsätter! Jag utmanar Ingvild, White Mask Girl, Catharina, Kirsi och Jeanette till att svara på följande 10 frågor…
- Vilket rum i ditt hem tycker du bäst om och varför?
- Hur vill du ha det när du är gammal och grå?
- Vita väggar eller mönstrade tapeter?
- Vilken är den vackraste människa du känner?
- Berätta om någon gammal ungdomsidol du haft!
- Vad är en bra låt?
- Vilken är den finaste presenten du har fått?
- Vilket är ditt favoritplagg?
- Om du fick välja att bli fotad av någon känd fotograf, vilken som helst, vem skulle du välja då?
- Vilken är din favoritstad?
Om tårar och fjärtar.
Ork är någonting som kommer och går. Kroppen är svag, bräcklig, tunn utan att vara alltför smal. När du minst anar det, ryter hjärtat ifrån.
Oftast har jag ork. Jag förtränger, jag fantiserar. Har jag rätt att göra så? Jag borde se sanningen i det grumliga ögat. Men vem fan sitter på sanningen. Inte jag i alla fall. Har aldrig gjort det, kommer aldrig att göra det. Jag har levt mitt liv naivt. Jag tänker fortsätta göra det, även om jag inte längre har ork till att vara naiv tjugofyra timmar om dygnet. Inte när skymningen faller på och jag drar ut på balkongen och glor på kvinnan i huset mittemot, kvinnan jag har betraktat i snart fyra år, kvinnan som varje kväll donar och fixar i det gult upplysta hyresköket. Ibland är hon ensam, men alltsomoftast syns en man vid hennes sida. Jag hoppas att mannen ger henne trygghet.
Fast nej förresten.
Det vilar ingen trygghet över kvinnan. Jag undrar om hon känner sig lika ensam som hon ser ut att vara.
Vissa dagar är orken borta. Då väller tårarna fram. Jag har, vid tjugosexårsåldern lärt mig att gråta. Jag grät som barn. Jag grät inte som ung vuxen. Nu gråter jag igen. Det är skönt. Jag lär känna mina tårar, lite som Dali lärde känna sina fjärtar.
Det blir ju skönare att sova efteråt. Lite som under egengjord regnskur. Och om sanningen ska fram för en gångs skull – jag mår ju som bäst när det är grått och regnigt ute.
